NYMODERNISM. Blogg för Aleph Bokförlag

... att skildra i litteratur, film och andra berättande medium, tro det eller ej. Jag kommer att tänka på det i dessa Nobelpristider, när den finkulturella litteraturen diskuteras mer än vanligt. God psykologi anses ju ofta konstituera just denna finkultur. Men som sagt: Att skriva psykologiskt trovärdigt är ingen konst.

Jag har en känsla av att vi som arbetar med skönlitteratur (utgivning, redigering eller eget författande) helst inte ska avslöja detta. Så alltså är det just det jag gör.

Vill man skriva psykologiskt trovärdigt behövs några få, ganska enkla utgångspunkter: 1) Människan är mångskiftande och ofta paradoxal. 2) Människan har trots det åtminstone ett fåtal grundläggande psykologiska behov -- kärlek i olika former, bekräftelse, trygghet och fasta strukturer i livet. 3) Författaren bör undvika klichéer eller sådant som påminner om det, till exempel personlighetstyper utmejslade efter det berömda formulär A1.

Ett mycket bra tips är också: 4) Efterrationalisera friskt.

Jag ska förtydliga det sista. Här har författaren funderat ut en intressant person(lighet): En kvinna som håller överdrivet prydlig ordning i sin lägenhet, trots att hon sällan får besök och kanske till och med undviker det. Hur kan man förklara detta psykologiskt trovärdigt?

Låt fantasin spela fritt efter de tre föregående punkterna, och du märker att det inte är särskilt svårt alls. Låt oss säga så här: Kvinnan växte upp i en känslomässigt kall eller distanserad miljö, där man fick uppskattning och bekräftelse främst för vad man gjorde än för den man var. Att sköta om ett hem var en sådan sak. Hon mår bra av sin egen prydlighet och att visa upp den när hon emellanåt har besök. Samtidigt har uppväxten gjort henne socialt distanserad, därav den relativa ensamheten.

Det räcker gott till en småtragisk vardagsnovell. Vill man göra en skildring av psykisk sjukdom av det, eller t.o.m. en psykologisk rysare, behöver man bara skruva åt omständigheterna: Prydligheten som en gång gav henne ett visst mått av social bekräftelse slår gradvis över till ren ordningsmani allt eftersom den känslomässiga isoleringen blir outhärdlig för henne. Att städa, tvätta, hålla ordning blir hennes sätt att slippa betrakta sig själv, samtidigt som det blir en spegling av hur hon försöker hålla stånd mot det växande kaoset inom sig.

Detta knåpade jag ihop här vid skrivbordet, de senaste 15 minuterna -- psykologi är inte svårt. Dessutom är jag övertygad om att den här kvinnan mycket väl kan finnas i verkligheten också. Som sagt är ingen människa den andra helt lik; vad som formar oss, och i vilken riktning vi utvecklas av det som formar oss, handlar närmast om rena kaosteorin -- det som kan betraktas som psykologiskt trovärdigt befinner sig inom ett mycket brett område.

Detta är alltså inte menat som någon kritik mot den psykologiska nivån i skönlitteratur, bara ett påpekande om att man överskattar svårighetsgraden i att skriva psykologiska noveller och romaner. Det behövs inget litterärt geni för att göra det. Kort sagt.

Det kräver inte ens någon djupsinnig psykologisk insikt. Med efterrationaliseringen i fråga kan författaren skriva psykologiskt trovärdigt, och ändå vara rena nötet på att förstå människor i sin egen vardag.

ANDRA BLOGGAR OM: PSYKOLOGI • LITTERATUR • SKÖNLITTERATUR • FÖRFATTANDE • FÖRFATTARE

/ Rickard Berghorn