Risken med fetma?
Efter senaste posten har jag fått smak på kritik av bristfällig forskning i ohelig allians med medier och politik. Så det är bara att köra på:
Dagens Nyheter har idag ännu en stor artikel om fetma. Kasta gärna ett öga på den åskådliga grafiken som tidningen lagt ut på nätet. Den råkar nämligen avslöja något som inte särskilt ofta nämns i fetmadebatten. Jag har roat mig med några enkla uträkningar apropå detta.
Enligt artikeln har kvinnor lägst risk att dö i förtid när de har BMI på 24,3; för män ligger detsamma på 25,3. Notera också hur kurvorna för dödsrisken skjuter i höjden betydligt brantare ju lägre BMI man har, än ju högre BMI man har. Det är alltså betydligt mer riskabelt att ligga sex enheter under ideal-BMI, än lika många enheter över. Antagligen dör underviktiga av andra orsaker än de överviktiga, t.ex. på grund av sämre återhämtningsförmåga vid allvarliga sjukdomar och operationer, men det är mindre intressant här.
Är ni med? Bra, då räknar vi. En man som är 180 cm (svensk medellängd) och väger 82 kg, har alltså idealvikt. Om han ökar i vikt sex enheter blir han 20 kg tyngre, passerar standardgränsen för fetma, och väger totalt 102 kg.
Säg istället att han skulle förlora i vikt sex enheter. Då blir han 20 kg lättare och väger totalt 62 kg. (Kontrollera gärna siffrorna med en BMI-beräknare.)
I vilket tillstånd löper han den verkliga risken att dö i förtid? Man kan snabbt konstatera att han som underviktig löper fördubblad risk. På motsvarande sätt är också risken tydligt högre om han förlorar bara fem kilo under idealvikten, än går upp lika mycket.
Den aspekten talas det så gott som aldrig om. Däremot kan man räkna med att en medellång man som går till sin doktor och väger 72 kg kommer att lämnas ifred, och förmodligen får uppskattande kommentarer för sin "fitness" av vänner och bekanta. Skulle han däremot väga 92 kg, så... Än mer perverterat blir det naturligtvis när det handlar om en kvinna.
Så se förnuftigt på fetmahysterin och alla fettlarm, kära läsare. Det är inte särskilt farligt med en lagom övervikt. Därför är det inte heller förvånande att människor i I-länderna fortsätter att leva allt längre, trots att den närmast pestartade "fetmaepidemin" som medierna utmålar härjat sedan 80-talet. Ty viktökningen har i medeltal bara varit 3,5-5 kg, enligt WHO:s Monica-projekt.
[Här för övrigt ett nyttigt lästips från DN Debatt: "Larmen om fetmabomb kraftigt överdrivna".]
/ Rickard Berghorn
Helt rätt! Jag är 35 år, 191 cm lång, väger 76 kg, och har således ett BMI på 21. Enligt kurvan ser man då att jag löper högre risk att dö i förtid än om jag hade haft ett BMI på 30 och vägt 109 kg. Enligt undersökningen är det senare att föredra, och ändå vinklar de rubriken och artikeln helt galet.
Comment by Gusto — November 13, 2008 @ 4:38 pm
Man ska alltså inte tro att det är ofarligt att vara underviktig bara för att kvällstidningarna aldrig skriver om det... dags att tänka om!
Comment by spidercrazy — August 11, 2009 @ 3:02 pm